Jag är åter igen en tränings knarkoman. Gick snabbt att hamna i det träsket igen. Började i gymmet för 4 dagar sen. Och när jag väl är där så går jag in i min egen bubbla, jag är där för att TRÄNA. Jag trökar med de trista vikterna, pumpar låren och gör mina sit ups i tron att det finns en Ben&Jerry burk vid fötterna.
Skit bra! Tills jag lämnar rummet och stapplar mot duschen och redan nu känner av träningsvärken. Men jag har ju lovat mig själv, träningsbuddyn och dig kära läsare att jag ska träna varje dag restan av touren.
Så hur som haver grät mina muskler, speciellt rumpan när jag gick mot gymmet dag två.
Men jag lurade sener och vener, för det va dags för simbassängen dag två.
För mig är simning ingen sport, det är ett transportmedel om båten sjunker. Det i kombo med att jag tycker det är så fruktansvärt trist att man aldrig kommer ngn stans eller får upp ngn fart gör att jag inte simmat sedan jag va tvungen att göra det på gympan i gymnasiet.
Så för att jag skulle överleva det hela kopplade jag på neandertalar insinkten och gav mig pyttipanna på att jag skulle simma snabbare än Herr M.
Uppdrag utfört.
Mål dag 2: 1 km
Resultat dag 2: 1.25 km
För vi vet ju alla att det är det extra efter vad som måste göras som är det roliga.
Så när jag idag begav mig ner till bassängen hade jag som mål att öka 250 m varja dag till slut nå 2 km.
Grym träningsvärk i axlar och armar, va tvungen att ringa roomservice för att de skulle vända mig under natten.
Men ska jag träna så ska jag!
BTW sa jag att jag blir jäkligt träningstokig och gillar att fightas?
Jag har iaf den egenskapen och redan idag så passerade jag 2 km linjen med ett frustande!
Städarn trotte väl att det va storsjöodjuret och gick och hämtade en harpun.
Iaf jag är pöbgrym, och på G.
Det känns bra!
Och som avslutning ska jag leta upp mina 100 topp bilder bland arkivet av över 7000 bilder jag klickat senaste två åren.
