Frustration Fel FeckOff

Upp som en sol ned som en pannkaka.
I dagarna så klagar alla på det fruuuuktansvärda vädret. "SNÖ igen?! Det är ju Januari, måste ju bli vår snart. Suck och blä och fy va vidrigt. Och att bussen sen är tre minuter sen, det är ju bara för mycket!"

Ja se Sverige, visst är det för härligt att vädret kan ena så många människor. Själv så myser jag bara och tar det för vad det är, för senast jag kollade va Januari en av vintermånaderna. Och nu kan jag bygga en ny snögubbe på balkongen. tjohoo.

Vad jag däremot har mina hangups på är:
Friskispass med värdelös musik och/lr ledare
Textiler som ändrar form och färg i tvätten
Projekt i hemmet som inte blir så bra som det såg ut i huvudet
Att allting är elektriskt så här års -kläder, hår, bänkar

Rätvinklig eller rätt vinklad

Shitalurv on the road
Det hela började då jag va ute och turnerade i Europa, jag börjde skriva för mig själv för att minnas mina äventyr och så att de här hemma visste att jag fortfarande va i livet och hade det bra.

De resorna jag gör idag går till skolan uppe på höjden, gymmet och någon gång utanför De stora lysande bollarna som markerar Uppsalas gränser.
Sa varför skriver jag fortfarande under bloggen OnTheRoad?
1. Jag är för okunnig för att starta en ny
2. Jag är för lat -:-
6. Jag är så fruuuuktansvärt emot förändringar
5. Jag är fortfarande OnTheRoad

Dagens lottonummer är blupp-blupp-blupp
Nr5
Även om jag inte lever backpackerliv längre så är jag verkligen PåVäg.
På Väg mot ett vuxnare liv. På väg mot en framtid. På nya outforskade vägar.
Tell everybody I'm on my way, now friends and places to see....

Vid rannsakning av mig själv så ser jag vilken skillnad det är från bondskolan, i viss mån gymnasiet och så till att tycka jag inte åstadkommit så mycket efter tonårens slut.
Men bara för några dammtussar sen så träffade jag på en intressant person från mitt förflutna. Och det är här, bakom den där stenen, under den där gamla sunkiga tidningen som det ligger:

Personlighetsutvecklingen

Jag vågade lämna ut mig känslomässigt på ett sätt som är bit av kaka för lilla Svensson men en hel tårta för mig. Personlighetsutveckling alltså, mest invecklat kan man tycka. Tjossan Gösse va skoj det skulle va att tjuvkika på hur allt skulle blivit om jag hade vågat chansa och tagit för mig på samma sätt i mitt förflutna som jag gör idag.
Det skulle kunna bli sommarens stora filmsuccé och tre Oscars. Fast med min tur så skulle det va ngt i klass med The Shining, lr i bästa fall The Big Lebowski. Tagning!

Ränderna går ju aldrig ur en sägs det (ja om man nu inte slutar slinga håret och låter det växa ut) så visst har jag kvar mycket utav lilla bondtösen, men nu är det upp-spiceat med en liten chili, en knivsudd mer attityd, två matskedar mer öppenhet och så sakta nedrörd tillsammans med positiva kommentarer.

Motivation och Majsmjöl

Dag 2 på termin 2 och allt lugnt. Materialkunskap och hållfasthetslära är det som gäller resten av mitt 23 åriga liv. Förstnämnda ger mig rysningar. Om ngn nämner atomer, isotoper och bindningar så vill jag bara vända mig bort och blåsa ballonger.
På hållfen så har vi en föreläsare som får den vassaste ishockeykommentator att verka tystlåten.

För en vecka sen satt jag (ännu en gång) och filosoferade om huruvida jag har hamnat rätt.
Men idag- efter lite tentaresultat, träff av klassladsen och ett bollande med vart jag faktiskt kan komma med min utbildning- så är jag faktiskt riktigt motiverad.
Jag är taggad på att räkna kraftpilar.
Istället för att plöja ngn film dunsar jag ner i soffan och bläddrar i nya mekanikboken och stryker fingret över de glansiga sidorna och känner: ja kamekaze det här är rätt.
Nu har jag ett mål, motivation och mörka maränger.
Jag ska förändra värden, bli rik, lyckad och lycklig!

Äkta magi

Senaste dagarna har jag lagt märke till att världen är liiiite vitare, liiiite vackrare och liiite mer exotisk än vad som kan va riktigt riktigt. Så som naturen med alla dessa rimfrosttyngda grenar som gnistrar och sprider ett lugn och styrka omkring sig är nog det närmaste en religiös upplevelse jag kommer.
Mycket mäktigt.


När jag cyklade hem genom min Uppsalanatt så var det som om att tiden stod still, lyckan satt på pakethållaren. Även fast det va många minusgrader ute var det ingen kyla, luften var alldeles klar och varenda yta så vitskimrande som om universoms alla mysterier var samlade i dessa kristaller.
Just ikväll är det som om all den här energin pumpat upp sig till ett cresendo som får håret att resa sig och krulla ihop sig igen.

Ljuset som sprider sig är tonerna av feérna och älvornas nynnande.
Den här vinterstunden är magisk.

2009

1 Januari 2009 va jag uppe i Kungsberget med Syster Yster och åkte
ner, ner, ner, nerför backen ner.
31 December 2009 va jag upp i Idre med lite bös och swichade ner för Carvingsvängen.
Mellan dessa dagar hände allt och inget.

Jag började året boendes i ett garage och jobbade med att skruva ihop Ikea.
Sen blev jag förälskad, vi är på stabil väg mot 1 års dagen, min underbara lägenhet och jag.

Sen kom våren och jag drog ut på Europaturné med en truck och massa spännande och udda personer/händelser/mat.
Fantastiskt att få betalt för att resa. Peeet!

Sen kom hösten och nu skulle man kunna tro att
all den kärlek du svor va evig bara dog.
För sånt är livet.

Men näej, vad som i stället kom va min Reccetid, två galna veckor som gick i rosa, gult och lila.
Uppsalas studentliv och Pollax blev min nya vardag.



Jag gick alltså från ett garage och vagabondliv till eget place och ingenjörsstudier.
Kanske är dagens väg en Death End, lr så är det helt rätt. Allt händer av en anledning, ska bli kul att se vad 2009 års bravader leder till det här året och resten av livet.