Senaste dagarna har jag lagt märke till att världen är liiiite vitare, liiiite vackrare och liiite mer exotisk än vad som kan va riktigt riktigt. Så som naturen med alla dessa rimfrosttyngda grenar som gnistrar och sprider ett lugn och styrka omkring sig är nog det närmaste en religiös upplevelse jag kommer.
Mycket mäktigt.
När jag cyklade hem genom min Uppsalanatt så var det som om att tiden stod still, lyckan satt på pakethållaren. Även fast det va många minusgrader ute var det ingen kyla, luften var alldeles klar och varenda yta så vitskimrande som om universoms alla mysterier var samlade i dessa kristaller.
Just ikväll är det som om all den här energin pumpat upp sig till ett cresendo som får håret att resa sig och krulla ihop sig igen.
Ljuset som sprider sig är tonerna av feérna och älvornas nynnande.
Den här vinterstunden är magisk.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar