Shitalurv on the road
Det hela började då jag va ute och turnerade i Europa, jag börjde skriva för mig själv för att minnas mina äventyr och så att de här hemma visste att jag fortfarande va i livet och hade det bra.
De resorna jag gör idag går till skolan uppe på höjden, gymmet och någon gång utanför De stora lysande bollarna som markerar Uppsalas gränser.
Sa varför skriver jag fortfarande under bloggen OnTheRoad?
1. Jag är för okunnig för att starta en ny
2. Jag är för lat -:-
6. Jag är så fruuuuktansvärt emot förändringar
5. Jag är fortfarande OnTheRoad
Dagens lottonummer är blupp-blupp-blupp
Nr5
Även om jag inte lever backpackerliv längre så är jag verkligen PåVäg.
På Väg mot ett vuxnare liv. På väg mot en framtid. På nya outforskade vägar.
Tell everybody I'm on my way, now friends and places to see....
Vid rannsakning av mig själv så ser jag vilken skillnad det är från bondskolan, i viss mån gymnasiet och så till att tycka jag inte åstadkommit så mycket efter tonårens slut.
Men bara för några dammtussar sen så träffade jag på en intressant person från mitt förflutna. Och det är här, bakom den där stenen, under den där gamla sunkiga tidningen som det ligger:
Det hela började då jag va ute och turnerade i Europa, jag börjde skriva för mig själv för att minnas mina äventyr och så att de här hemma visste att jag fortfarande va i livet och hade det bra.
De resorna jag gör idag går till skolan uppe på höjden, gymmet och någon gång utanför De stora lysande bollarna som markerar Uppsalas gränser.
Sa varför skriver jag fortfarande under bloggen OnTheRoad?
1. Jag är för okunnig för att starta en ny
2. Jag är för lat -:-
6. Jag är så fruuuuktansvärt emot förändringar
5. Jag är fortfarande OnTheRoad
Dagens lottonummer är blupp-blupp-blupp
Nr5
Även om jag inte lever backpackerliv längre så är jag verkligen PåVäg.
På Väg mot ett vuxnare liv. På väg mot en framtid. På nya outforskade vägar.
Tell everybody I'm on my way, now friends and places to see....
Vid rannsakning av mig själv så ser jag vilken skillnad det är från bondskolan, i viss mån gymnasiet och så till att tycka jag inte åstadkommit så mycket efter tonårens slut.
Men bara för några dammtussar sen så träffade jag på en intressant person från mitt förflutna. Och det är här, bakom den där stenen, under den där gamla sunkiga tidningen som det ligger:
Personlighetsutvecklingen
Jag vågade lämna ut mig känslomässigt på ett sätt som är bit av kaka för lilla Svensson men en hel tårta för mig. Personlighetsutveckling alltså, mest invecklat kan man tycka. Tjossan Gösse va skoj det skulle va att tjuvkika på hur allt skulle blivit om jag hade vågat chansa och tagit för mig på samma sätt i mitt förflutna som jag gör idag. Det skulle kunna bli sommarens stora filmsuccé och tre Oscars. Fast med min tur så skulle det va ngt i klass med The Shining, lr i bästa fall The Big Lebowski. Tagning!
Ränderna går ju aldrig ur en sägs det (ja om man nu inte slutar slinga håret och låter det växa ut) så visst har jag kvar mycket utav lilla bondtösen, men nu är det upp-spiceat med en liten chili, en knivsudd mer attityd, två matskedar mer öppenhet och så sakta nedrörd tillsammans med positiva kommentarer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar