Bergsget med bling bling

Här i Zurich är allt stängt på söndagar, en upplevelse jag vagt minns från barndommen.
Säkert bra ide, man blir ju tvungen att umgås med familjen, tvätta lr kan ligga bakis utan att känna att man missar ngt.


Jag är ju ett naturbarn. Så jag trallar likt PovelR än gång trallade; UT I SKOGEN SKA VI GÅ...

Hade fått ett tips om Uetliberg. Hoppar på ett tåg som slingrar sig upp upp upp och hoppar av där rälsen tar slut, precis innan ett stup. Tack å lov för det!



Hela kittet finns att skåda där från toppen, böljande berg, stor stad, glittrande sjö. Samt massa folk. Sista delen är inte min grej, så jag cruisar ut på stigarna i mina spetsiga klippetiklapp skor för en stunds njutning.

Och om jag skulle lärt mig utav tidigare missar (typ Sälens fjäll) så skulle en ettrig liten ekorre skrika:
MALIN gå INTE ut i okänd mark utan karta, solkräm och redigt med vatten/energi!



Väl tbax i stan så hoppar jag på en utav båtarna som drar ut på sjön som jag tidigare spanat på från olika vinklar högt där uppe. Det som jag ser från min tripp borde ge mig gåshud och andaktigt flämta WOW.
Men nej.
Så jag börjar filosofera på varför.

Är det för att Zurich saknar mystik och karaktär.
Är det för att jag inte har ngn speciell på sätet bredvid.
Är det för att jag inte kan lösa upp mera svavelsulfid intryck.
Är det för att det bara är så.