Jag skulle skriva en note till Fejjan med min önskelist. Såklart skrev jag inte den i en snygg spalt, utan det hela blev istället:
Eftersom Linda inte skriver ngn lista i år så ska jag ta hennes plats.
Tradition är tradition!
Ja som Sverigepusslet och inget Karl-Bertil ni vet.
Oh nu vill jag filosofera lite.
Vad är det med julen vi gillar? Julen i sig?
Näääää skulle inte tro det. Det är känslan och traditionerna.
Ta vilken jul som helst i en något medelmåtta familj/släkt/gäng, det är mängder av saker som ska hända och göras: vid rätt tillfälle, i rätt ordning. Det ger en känsla av samhörighet, oavsett hur splittrad gruppen är annars.
Jag började genast att flyta ut och spåna vidare på vad som poppade upp. Jag har saknat att skriva. Den här gången är det inte att jag ska hålla på och va så fyndig och leka runt med orden, utan bara att låta fingertopparna hoppa runt likt en kvart-i-ett-bugg utan kontroll och se vad det hela leder mig. Jag är en drömmare. Jag lever mycket av mitt liv inne i mitt huvudet. Tyvärr på många sätt, för annars skulle jag antagligen mysa i en mycket mer spännande tillvaro i verkliga livet.
Om jag ska ta och knyta ihop skorna nu så blir det med att skriva min önskelista.
Tidigare år så har jag önskat mig:
Ett jobb
Ett hem
Ett liv
Och en vit jul
I år:
En möjlighet att lagra mina drömmar och spela upp dem senare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar