Jag bor ju som tidigare nämnt med tre andra tjejer på liten yta, vilket inte tillhör min vanliga livsstil.
Men det har sina fördelar, att bara ha någon att slänga ut ett ord till då å då när man sitter en hel dag framför datorn å pluggar gör psykologiskt mycket. Man får kreativa ideer när ens egna sinar och om det råkade finnas endast 3 pastaskruvar kvar så är det inte långt till påfyllning av de andras hamstrade italienska delikatesser.
Men framförallt så kan man dra igång ett Village People röj och gå nuts för några minuter så att det hörs ända till receptionen. Eller visa det där youtube klippet och skratta tillsammans realtid.
Eller starta en ny tradition att varje söndag släppa allt och tända ljuset i staken, sätta på en julfilm med feel good känsla och krypa upp alla i min säng. Jag kommer sakna den här gemenskapen. Menar att va själv här är samma som att va ensam i rummet i 2 timmar. Att va själv hemma i Uppsala är att inte sett en människa på 2 dagar.
Så även om jag inte haft en dammsugare eller micro på 4 månader och varje natt brottas med att jag inte kan sova ordentligt med någon annan i rummet så kommer jag verkligen att sakna det här livet. Ja det är ett temporärt liv och halvytligt, men det är en gemenskap som jag aldrig kommer hitta i Uppsala.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar