Přeštice/Příchovice -the real Czechlife

Wow tiden går verkligen fort här, är väl för att det hela tiden är fullt ös.
Sen senast har jag hälsat på mina tjeckiska vänner från min tid i Cork, tog bussen till Plzen och så va deras byar där omkring. Upp täckte att byarna duggar tätt längs vägarna. Ena byn va känd för tvåfärgade grisar och till min stora lycka va det just denna lördag grisfest. Inte som på GranCanaria, utan de tog en gris till torget, dödade den inför alla samlade och sen flådde, pickade ut ögon och styckade upp grisen till minsta beståndsdel. Lyckligast va den mannen som fick  ta med sig hjärnan hem. Resten fick nöja sig med att smaka av det friterade fettet eller fylla sina medtagna flaskor med blod.

Vi besökte även det kända vattenslottet (hade en vallgrav runt sig) fast just nu va det inget vatten där. Va tydligen känt på sin tid, och man kunde läsa att inte ens svenskarna lyckades invadera det. Fast jag va bra nära att lyckas med det, några hundra år senare så där...
Va redigt kul att se var de kom ifrån, hur de lever och hur livet ser ut för dem. Helt otroligt att det gått typ 4 år sedan vi sågs senast men va som att inte en dag passerat och vi alla va 20 (fast de är 30 och jag halvvägs dit). De e underbara människor och när jag berätta att jag inte visste om jag skulle hem över jul eller inte så fick jag genast en inbjudan att spendera jul med den enas släkt. (Han ska btw få sin första unge i feb!!) Det är de här sortens tjecker jag känner, välkomnande, levnadsglada och easygoing. Allt annat än de tjeckerna man möter i service livet här.

Jana, Julskinka & Jag.

 Vid vattenslottet

Att ta sig upp till toppen i BlackTower va ett äventyr, men utsikten va fin sen.

Klassiskt söndagsnöje är att flyga drake.

Bara så där...

Från att vart kanonväder i klass med svensk sommar senaste månaden så hände något igår kväll medans jag köpte en mjukglass på kvällen.
Har traskat runt i flipflops å legat i parken å njutit senste dagarna av att det är så grymt väder, jag är ju svensk så det där med väder är viktigt. Men igår när jag åkte hem från en utomhus konsert så hände ngt på 4 minuter.
Det spöregnade när jag kom ut för att ta anslutningsbussen. Verkligen vräkte ner.
Och idag är det riktigt rått, heltäckande klädsel, jacka, skor, halsduk å ändå så är det kallt.
Och gräsklippsarbetarna har idag bytts ut mot folk som blåser löv och knipsar bort blommorna från rabatterna. Jag undrar vad de ska ha blommorna till, (frön, torka dem, färgämnen...)
Jag vet iaf vad jag ska göra om jag blir för kall. Hoppa på ngn av de överfyllda bussarna till campus, där är det alltid varmt (å mysigt). Igår när jag hade bråttom till en lektion så sprängdes däcket för att bussen var så överlastad.
Good morning this is your wake up call!

Strahov Hora

Prag består av mycket berg å dalar, jag bor högst uppe på en jättekulle där jag tror att det en gång legat ett fort för det finns en del murar när man tar sig ner för berget. För den lata finns det en linbana att åka med. Jag ser det som en utmaning att besegra berget. Mitt nya träningsupplägg är att gå nerför, vilket tog 17 min, och sedan springa uppför, vilket tog 10 inkl en å annan gångpause. Målet är att orka göra det här 2 ggr utan att behöva traska på uppvägen.

För dig som läste rubriken och inte ser koppling mellan träning å Strahov hora så kan jag förtydliga att en tjeckisk hora är ett svenskt berg. Så P-hora skyltarna omkring e ganska harmlösa vid översättning.

South Bohemian trip -Day3

Sista dagen vaknar jag upp i ett rum med en fantastisk utsikt, stället är mycket trevligare i dagsljus då alla spöken och vålnader inte är lika aktiva.

Det är nu dags att bege sig till det jag sett fram emot mest, åka bobsleigh. Uppfarten tar 3 minuter och man ser de andra komma nedglidande i banan. Efter två åk har jag kommit upp i en hastighet av 45 km/h, hörde att det va grabb som hade 47km/h så tävlingsmänniska man är så är det ju ett tredje åk som gäller.
Jag släpper taget om bromsen, lutar mig fram så mycket jag kan å lägger mig i kurvorna för att inte välta lr åka ur banan. Jag satsar allt!
Och får bara 46km/h. Ja det va som att sätta personbästa på en OS-final men ändå bara komma 4. Gjorde mitt bästa, blev lite smått åksjuk på kuppen, men fick se mig slagen av naturens lagar å den säkert 30 kilo tyngre motståndaren.
Hur som haver va det en riktigt kul upplevelse där resten av dagen mest va en lååång transportstrecka hem bland skrålande kontinent folk och regndroppar som lekte ta fatt på fönstret.

South Bohemian trip -day2

Andra dagen började med ett besök på Budějovický Budvar bryggeriet där vi fick lära oss hur öl blir till och provsmaka deras opastöriserade öl. Till följd av nattens intensiva liv va det många som inte nappade på det, de missa något, riktigt frisk smak. Tyvärr va inte själva produktionen igång när vi va där, skulle vart kul å se flaskorna svischa fram.





Alla fårskallar in i bussen och så drar vi till Český Krumlov för en dags hårt arbete i grafit gruvan (lr iaf en timmes sightseeing). Efter det va det utforskning av den högs bedårande staden där vi skulle teama upp och gör lite missions, som att översätta frasen To your place or my place? till så många olika språk som möjligt. Kan konstatera att majoriteten snackade tyska eller fruktkinesiska. Gissa vilket lag som kom tvåa och vann choklad å ett 6-pack =0)

 Logistik är viktigt, eget järnvägssystem ska det va.

 Hoppande asiater framför backarna

 Tågresan ner i gruvan va roligast.

 Stad i murfönster

 

Vilar fötterna efter allt transkande

Stort steg för mig...

Idag lärde jag mig hur man får en kaffe utan massa socker från maskinerna.
Litet steg för mänskligheten men stor skillnad för mig.

South Bohemian trip -day 1

Tidig fredagsmorgon, ett dis ligger över staden och luften är rå. Jag samlas med de andra som ska på tredagars trippen till South Bohemia, alltså den sydvästra delen av Tjeckien. Mina ögon spanar runt efter någon som precis som jag inte är kompatibel med de stora grupperna av spanskt och franskt bös klumpar ihop sig i massiva grupper likt gammal kladdig gröt i grytan. Finns ett fåtal.

  Efter en två timmars buss resa bestående av 1timme och 58 minuters sömn är vi framme i Hluboká där målet är att besöka en herrgård från 1300talet som byggdes av den tidens kungar av Bohemia, och som under årens gång bygds om 2 gånger, nuvarande design är inspirerat av Windsor Castle. Fascinerades mest av vapenrummet och en gigantisk ljuskrona helt i glas som såg ut som rejält snöfrostade grenar en solig vinterdag.

Efter en mycket mättande tjeckisk lunch så drog vi vidare mot ett Zoo, ganska litet men såg en del djur jag inte sett tidigare, roligast va helt klart surikaterna (Timon) som stod på bakbenen å spanade som en slottssoldat. Mindre trevligt var när en av dessa slängdes in till Korparna. Snyft... Antagligen den som va sämst att stå på bakbenen.




Kvällen avslutades i Ceske Budejovice med middag på en fancy restaurang och sen vidare ut i denna ölens huvudstad. Mina bordsgrannar va två sammanbitna ryssar från Sibirien och några mindre tillknäppta bruttor från, (håll i dig nu) från Chihuahua, Mexico. Gissa vilken låt jag gick å sjöng på den kvällen.

Kurs för att registrera kurs?

En av anledningar till att jag gav mig iväg utomlands på nya äventyr var för att jag va så less å irriterad på min utbildning i Uppsala. Jag såg inte charmen med att trängas bland alla hundratals hungriga studenter runt de 20 tal microsar som fanns där, eller alla gamla insnöade gubbar som mest gillar att dricka kaffe och klappa sig på axeln. Ja och sen var det ju det där med att allt skulle va grupparbeten och projekt. Det är bra att anpassa utbildningen till hur det troligen kommer att bli senare när vi kickas ut i arbetslivet där det troligen blir ett å annat projekt för oss maskinare. MEN ska man envisas med att skita ut grupparbeten så ska man ta det hela vägen, alltså att se projektet som ETT projekt, ETT slutresultat, inte att de olika medlemmarna får olika betyg och ska peka ut de andras insats eller bara får samma poäng av bara farten och lärarlathet. Så jag va iaf riktigt omotiverad och trött på studierna där och behövde lite miljöombyte för att bli inspirerad och få lite perspektiv på utbildningen.

Så här sitter jag nu i min lilla delade fågelholk och skriver efter min första dag i skolbänken.
Av det jag har märkt än så länge så är Tjeckernas system för att registrera sig på kurser ett riktigt huvudbry och hoppande mellan fakulteter och skolor. För en som är van med att alla kurser blir registrerade på samma ställe, att man har kurserna i samma stad och att schemat är upplagt så att man inte behöver byta kurser i sista minuten var det här en minst sagt rörig historia.
Men men, nu tror jag iaf att jag fått ihop alla kursregistreringar vid de olika fakulteterna, accesskort och tillräckligt med poäng. Nu är det bara till att skaffa ett nytt block, vässa pennan och tagga till för alla roliga kurser som ska in mellan studentlivet och resandet.

Allting har en början...

...och allting har ett slut, men korven den har två.
För mig va det iaf EN början, första dan på campus med massa information, två timmars väntan på studentkortet, grym tjeckisk lunch, snabbt tbax hem å byta om å tagga å sen dra till "integration party".
Va riktigt kul å hänga med alla som kommit hit till hösten för utbytesstudier. De flesta va spanjorer, fransktalande, tyskar å en stor tårtbit asiater där garneringen va koreaner.

Vid inträdet till klubben så fick alla skriva sina namn å länder på en klisterlapp som fästes på tröjan, jag va YOSHI från SWEDEN. Märkte under kvällens gång att det va många svenska bruttor där inne, vilka jag försökte undvika eftersom jag drar utomlands för att hänga med andra nationaliteter. Men det visade sig att alla va fejk, för tydligen så va stora raggarknepet för tjejer att skriva att de va svenskar. Och allt eftersom natten gick å man började byta lapp med varann så va det nära på catfight om att få min lapp.
Trodde att det där med Swedish bikini team och blonda Inga hade gått över, men tydligen gäller det fortfarande.

Va iaf en lyckad kväll, även om jag aldrig kom i närheten av den utlovade maten. Dessutom så kapitulerade jag under kvällens gång mot mitt avstånd från svennar. Träffa två av 4 grabbar från Halmsta, där iaf den ena va vid sina sinnens fulla bruk å kul å slänga käft med där i dimman.

Nu är det dags att krama kudden, fyra timmar till jag ska upp å kickstarta dagen som är början på resten av mitt liv. Hej på dig!

En kos dagbok. Söndag

Vaknade, kollade fejjan.
Tog bussen till köpcentrum, fick vänta 20 min.
Beställde en espresso på tjeckiska, tog fel på tack och ursäkta. Den kicka igång huvudet.

Spana lite i affärerna, såg att de nya roliga plaggen jag köpte innan jag åkte finns här -billigare.
Gick till Tesco,. Hitta en budget duschmatta. Vit.
Träffa min rumdelarbrutta vid hållplatsen hem. Hade en udda vän med sig.
Gick till en damm i parken, läste bok. Varmt. Fick färg på prickarna.
Hemma i sängen å kolar fejjan, intet nytt. Somnar.
Skriver ett inlägg.
Snart dags att ut å äta med de jag bor med. Trevligt.
Har en blåsa på pektån.
Ser fram emot i mårrn när introveckan börjar.
Blir fläcken i tacket större?

Då studentrabatt faktiskt är rabatterat

Idag har jag gjort en av mina bästa investeringar den här veckan, ett månadskort för kollektivtrafiken. Här i Prag har de vett att ha kraftigt reducerade priser för studenter (iaf om du är mellan 18 och 26, för annars blir det vanlig taxa), så för ungefär 100 svenska riksdaler kan jag nu resa tills jag kräks. Vilket gjorde att jag under dagen har testat olika bussar, spårvagnar och för de längre sträckorna de där tågen under jord. Lite olika kolla-där-saker blev det, som en staty som gjorde såpbubblor och ett hus som såg ut som en överdimensionerad, hopknölad pappkartong.Men annars så är det som vilken stad som helst, kan erkänna att jag inte tycker staden lever upp till det ryktena tutade ut om dess skönhet. Möjligen att folk såg den ur ett dimmigt perspektiv, är ju lätt hänt här.

Första dagen i Prag började jag utforska staden på mitt sätt, som att ta på mig skorna, låsa dörren efter mig och gå ut på måfå för att se vart jag kommer. En liten mysigare stig ledde till ett grönområde, som ledde till en grym utsiktsplats som tog mig nedåt på serpentinstigar. Hade inte märkt att jag bodde på en himla alpkulle förrän det va dags att ta sig hemåt igen likt en flåsande bergsget. Väl nere i stan hitta jag det här minnesmärket tillägnat alla offer och de vars liv blev förstörda under kommunismen. En rad med statyer där personen tynar bort.

Efter allt traskande slog jag mig ner på räcket av Karlsbron med en kopp kaffe och njöt av att kolla på alla människor som passerade där, fårskockarna som leds av en herde med sitt paraply uppe i luften, de som lägger ner en evighet på att få till rätt pose just i det ögonblicket ingen passerar framför kameran, tyskarna med sina uppdragna tubsockor och gamla pensionärsparen som rör sig i sin egen takt som om de har allt tid i världen. Jag har svårt att själv se mig som en av dessa turister, kanske därför jag finner det så nöjsamt att bara vara en betraktare.

 

Ett osymetriskt tornhus, precis min smak.

   

Tyvärr va mitt boende de första nätterna inte lika fancy. Även om dörrar i kartong känns väldigt exotiskt.

Landat i Prag

Trodde mitt första inlägg från Prag skulle handla om mina första reflektioner över placet, men ICKE. Eller på sätt och vis blir det ju det då jag tydligen är ett sällsynt exemplar här i universitetsvärlden. Av en gammal tjeckvän till mig som jag frågade om vad det var för ställe det där Strahov dormitoriet med delade rum å allt som jag skulle bo i, fick jag svaret att det var ett typiskt tjeckisk studentboende, en upplevelse i sig, och att det var det mest maskulina av alla ställen. Jaha spännande tänkte jag, menar är ju inte helt ovan att hänga med grabbarna så inget mer med det. 

Fast nu börjar jag förstå just HUR maskulint stället är. Tydligen så är tjejer på maskin lika ovanligt som en korthårig E-type, närmare bestämt cirkus 20 av 1200. Upplevelse #två när jag skulle checka in i Block 8 är att jag möts av en rubust snubbe som efter en lång stunds plockande, visar på att jag ska följa med. Vi går till en bastant tant med vilken denna gubbe har en ytterst hets diskussion, och det är troligen inte över huruvida toasitsen är nedfälld eller inte. Anade en å annan hårtuss komma flygandes. I slutändan får jag iaf mitt rum, ett utav endast två rum i hela byggnaden (tänk Flogsta höghusbyggnad) som kommer få äran att hysa tjejer. Peppar peppar, salt å chilipulver, ännu ingen spanjorska kommit insvassandes över tröskeln.

Flygfäet Fenix

Likt en fågel Fenix är det nu dags för mig att återuppstå och skriva av mig igen.
Från att legat i en askgrå dvala länge är det nu på tiden att jag prövar mina vingar, tar det där steget ut i världen och svävar iväg mot en morgonhimmel som är så röd och färgsprakande att det ger energi bara av ett ögonkast.

Jag har haft det bra sen den där dagen jag fick det stora paket från andra sidan jordklotet.
Förra sommaren var nog den bästa jag haft i vuxen ålder, väldigt intensiv med resor till en avstannad tid på Åland och besök på västkusten där jag sköt en kaja på golfbanan och ett tappert försök att sänka flumeride båten på LisseB. Ja det va en sån där sommar som det ska va i Sverige.

Den här sommaren har även den bjudit på många godbitar som får det att rinna till lite extra i munnen, även om den kändes lite som en transportsträcka då å då. Höldpunkterna har nog varit att jag testat på att segla, jajjaM jag är nu förste skeppskatt! Mjauu, frääääs..!

Men i övrigt så har året varit, ja jag vet inte egentligen... Vissa relationer har blivit djupare än vad jag trodde va min grej, och vissa andra relationer har gått från ett tindrande värmeljus till en flyktig rökpust som endast framtiden vet vart den leder.

Och för att knyta ihop säcken så kommer iaf framtiden att ta med mig på nya äventyr.
I'm back on the road, och på tisdag så lyfter jag mot min resa till sydligare breddgrader.

Pasta & Ketchup på andra sidan jorden

I mitt tidigare liv så bodde jag tillsammans med en Korean. Vi var varandras motsatser och en kultur krock av gigantiska mått skulle mycket väl kunna annonserats ut på trafikvarningen.
Men vi tog till oss av varandras egenskaper och hade många otroligt roliga stunder.


Igår så hämtade jag ut ett paket från utlandet, oh va kul med paket, och vilket paket sen!
Det va stort som en heffaklump och proppat med Koreansk mat. Två olika sorters Kimchi (Yes Yes YES), massor av sjögräs delux, såser, nudlar, koreanska bestick och ett storpack av en kryddpasta som är så stark att ögonen tåras bara av att läsa på förpackningen.
Nu kommer jag äntligen kunna laga "korean Pizza" och skaffa mig Pollax grymmaste matlåda.

Yeees!

I går spirade glädjen på Studenternas när Hammarby gick segrande ur årets stora Bandyfest. Undrar om Julhunden var där? Ni vet han som va med i julkalendern för massa år sen. Fast han kanske håller sig till fotboll, vad vet jag. Bandy, fotboll, same same, bara olika underlag. Det viktiga är resultaten. Som i studiernas värld, RESULTAT.
Du kan ha gjort snyggaste ordbajsnings finten, perfekt passning och förträffligt förarbete, men vad gör väl det om resultatet ändå inte räcker. Det där med att göra sitt bästa är bara värt besväret om det leder till det man är ute efter. Gör om, gör rätt, gör det till en seger.

Mitt resultat kom idag. Min motståndaren va hållfasthetslära, en mycket tuff och ibland oförutsägbar motståndare som besegrat många genom åren. Hållfen hade även mig i underläge, men jag kom tillbaka och fixade en seger i slutminuten.
Jag fick mitt Hållfguld och är minst lika lycklig som alla grönvita var igår och sjunger glädjesprudlande
Gooodkäänt, GodkäntGodkäntGooodkäääääänt..!

Happy Paddys Day!

Have a great, green PaddysDay.

Make sure you celebrate it real good,

the Irish way .

Heta Frihet

Det är mänskliga rättigheter att få tro/säga/tycka vad man vill. Kanon det kör vi på.
Dessa rättigheterna är alltså vår pizzabotten, men ingen pizza utan fyllning och för att jag ska få en riktigt god livspizza lägger jag på:

Frihet
Närhet
Lathet
Möjligheter
Förändlighet

Den viktigaste tomatsåsen är Friheten. Friheten ger möjlighet att vakna och somna ikapp med en bok, försvinna iväg när impulsen smäller till och så det som ger den klockrenaste känslan som sipprar ut i vener och gener, frihetskänslan som kommer då jag kör ensam på små övergivna bondvägar. Friheten av att bara vara jag, pansarvagnen och omgivningen som är allt och inget.
Bon apetit.

Den som sa det...

Om man inte har något vettigt att säga är det lika bra att va tyst. Fast om det ovettiga jag har att säga sägs, så är jag ju iaf en talare, och talare finns ju för att de har något att säga.
Men säg att om ingen någonsin sa något, skulle det då finnas något att prata om? Om jag sa något och jag visste att ingen skulle svara har jag då sagt något för min egen skulle eller för de andras? Vad sa jag där...

Vem är sociallast: den som pratar mycket men med tomma ord eller den som endast säger vad som är nödvändigt? Är allt som sägs endast till för personens egna vinning, ja säg det.

Sagt och gjort, ses vid en pärleport.

Pangsaker Pangsaker

Minns ni TV programmet Upp till Bevis?
6 personer, 6 yrken och så skulle man para ihop rätt person med rätt yrke.
Skulle man gå på sina fördomar, lr kanske gissa på att det va helt tvärt om? Bra program! När kommer det tbax?
Iaf var det här som jag första ggn hörde talas om yrket Pyrotekniker, och fastnade genast för det här med fyrverkerier, eld och alla härliga kombinationer man kan göra till musik.
Hittade då ingen bra utbildning, och skrämdes aningen av kemin i det hela. Så drömmen att jobba med pyroteknik hamnade på hyllan bredvid att bli polkagrisbagare.

TILLS jag så fick en julklapp där jag för en dag skulle få prova på detta ädla och svavelosande kall.
Fick lära mig om tillverkning, säkerhet och vilka stubiner som man inte kaxar med. Uppvisning av olika bomber och filmeffekter, och så tillslut ut och smälla av de små skönheterna.
En mycket fascinerande dag som tände mitt intresset för dubbelfärgade stjärnor.

När en 4tums bomb smäller av där upp så blir stjärnan 100-130 m vid,
det här är en 12 tumare.

För dig som länge funderat på vad som händer om man tuttar eld
på 5 liter bensin.