Pasta & Ketchup på andra sidan jorden

I mitt tidigare liv så bodde jag tillsammans med en Korean. Vi var varandras motsatser och en kultur krock av gigantiska mått skulle mycket väl kunna annonserats ut på trafikvarningen.
Men vi tog till oss av varandras egenskaper och hade många otroligt roliga stunder.


Igår så hämtade jag ut ett paket från utlandet, oh va kul med paket, och vilket paket sen!
Det va stort som en heffaklump och proppat med Koreansk mat. Två olika sorters Kimchi (Yes Yes YES), massor av sjögräs delux, såser, nudlar, koreanska bestick och ett storpack av en kryddpasta som är så stark att ögonen tåras bara av att läsa på förpackningen.
Nu kommer jag äntligen kunna laga "korean Pizza" och skaffa mig Pollax grymmaste matlåda.

Yeees!

I går spirade glädjen på Studenternas när Hammarby gick segrande ur årets stora Bandyfest. Undrar om Julhunden var där? Ni vet han som va med i julkalendern för massa år sen. Fast han kanske håller sig till fotboll, vad vet jag. Bandy, fotboll, same same, bara olika underlag. Det viktiga är resultaten. Som i studiernas värld, RESULTAT.
Du kan ha gjort snyggaste ordbajsnings finten, perfekt passning och förträffligt förarbete, men vad gör väl det om resultatet ändå inte räcker. Det där med att göra sitt bästa är bara värt besväret om det leder till det man är ute efter. Gör om, gör rätt, gör det till en seger.

Mitt resultat kom idag. Min motståndaren va hållfasthetslära, en mycket tuff och ibland oförutsägbar motståndare som besegrat många genom åren. Hållfen hade även mig i underläge, men jag kom tillbaka och fixade en seger i slutminuten.
Jag fick mitt Hållfguld och är minst lika lycklig som alla grönvita var igår och sjunger glädjesprudlande
Gooodkäänt, GodkäntGodkäntGooodkäääääänt..!

Happy Paddys Day!

Have a great, green PaddysDay.

Make sure you celebrate it real good,

the Irish way .

Heta Frihet

Det är mänskliga rättigheter att få tro/säga/tycka vad man vill. Kanon det kör vi på.
Dessa rättigheterna är alltså vår pizzabotten, men ingen pizza utan fyllning och för att jag ska få en riktigt god livspizza lägger jag på:

Frihet
Närhet
Lathet
Möjligheter
Förändlighet

Den viktigaste tomatsåsen är Friheten. Friheten ger möjlighet att vakna och somna ikapp med en bok, försvinna iväg när impulsen smäller till och så det som ger den klockrenaste känslan som sipprar ut i vener och gener, frihetskänslan som kommer då jag kör ensam på små övergivna bondvägar. Friheten av att bara vara jag, pansarvagnen och omgivningen som är allt och inget.
Bon apetit.

Den som sa det...

Om man inte har något vettigt att säga är det lika bra att va tyst. Fast om det ovettiga jag har att säga sägs, så är jag ju iaf en talare, och talare finns ju för att de har något att säga.
Men säg att om ingen någonsin sa något, skulle det då finnas något att prata om? Om jag sa något och jag visste att ingen skulle svara har jag då sagt något för min egen skulle eller för de andras? Vad sa jag där...

Vem är sociallast: den som pratar mycket men med tomma ord eller den som endast säger vad som är nödvändigt? Är allt som sägs endast till för personens egna vinning, ja säg det.

Sagt och gjort, ses vid en pärleport.

Pangsaker Pangsaker

Minns ni TV programmet Upp till Bevis?
6 personer, 6 yrken och så skulle man para ihop rätt person med rätt yrke.
Skulle man gå på sina fördomar, lr kanske gissa på att det va helt tvärt om? Bra program! När kommer det tbax?
Iaf var det här som jag första ggn hörde talas om yrket Pyrotekniker, och fastnade genast för det här med fyrverkerier, eld och alla härliga kombinationer man kan göra till musik.
Hittade då ingen bra utbildning, och skrämdes aningen av kemin i det hela. Så drömmen att jobba med pyroteknik hamnade på hyllan bredvid att bli polkagrisbagare.

TILLS jag så fick en julklapp där jag för en dag skulle få prova på detta ädla och svavelosande kall.
Fick lära mig om tillverkning, säkerhet och vilka stubiner som man inte kaxar med. Uppvisning av olika bomber och filmeffekter, och så tillslut ut och smälla av de små skönheterna.
En mycket fascinerande dag som tände mitt intresset för dubbelfärgade stjärnor.

När en 4tums bomb smäller av där upp så blir stjärnan 100-130 m vid,
det här är en 12 tumare.

För dig som länge funderat på vad som händer om man tuttar eld
på 5 liter bensin.

Frustration Fel FeckOff

Upp som en sol ned som en pannkaka.
I dagarna så klagar alla på det fruuuuktansvärda vädret. "SNÖ igen?! Det är ju Januari, måste ju bli vår snart. Suck och blä och fy va vidrigt. Och att bussen sen är tre minuter sen, det är ju bara för mycket!"

Ja se Sverige, visst är det för härligt att vädret kan ena så många människor. Själv så myser jag bara och tar det för vad det är, för senast jag kollade va Januari en av vintermånaderna. Och nu kan jag bygga en ny snögubbe på balkongen. tjohoo.

Vad jag däremot har mina hangups på är:
Friskispass med värdelös musik och/lr ledare
Textiler som ändrar form och färg i tvätten
Projekt i hemmet som inte blir så bra som det såg ut i huvudet
Att allting är elektriskt så här års -kläder, hår, bänkar

Rätvinklig eller rätt vinklad

Shitalurv on the road
Det hela började då jag va ute och turnerade i Europa, jag börjde skriva för mig själv för att minnas mina äventyr och så att de här hemma visste att jag fortfarande va i livet och hade det bra.

De resorna jag gör idag går till skolan uppe på höjden, gymmet och någon gång utanför De stora lysande bollarna som markerar Uppsalas gränser.
Sa varför skriver jag fortfarande under bloggen OnTheRoad?
1. Jag är för okunnig för att starta en ny
2. Jag är för lat -:-
6. Jag är så fruuuuktansvärt emot förändringar
5. Jag är fortfarande OnTheRoad

Dagens lottonummer är blupp-blupp-blupp
Nr5
Även om jag inte lever backpackerliv längre så är jag verkligen PåVäg.
På Väg mot ett vuxnare liv. På väg mot en framtid. På nya outforskade vägar.
Tell everybody I'm on my way, now friends and places to see....

Vid rannsakning av mig själv så ser jag vilken skillnad det är från bondskolan, i viss mån gymnasiet och så till att tycka jag inte åstadkommit så mycket efter tonårens slut.
Men bara för några dammtussar sen så träffade jag på en intressant person från mitt förflutna. Och det är här, bakom den där stenen, under den där gamla sunkiga tidningen som det ligger:

Personlighetsutvecklingen

Jag vågade lämna ut mig känslomässigt på ett sätt som är bit av kaka för lilla Svensson men en hel tårta för mig. Personlighetsutveckling alltså, mest invecklat kan man tycka. Tjossan Gösse va skoj det skulle va att tjuvkika på hur allt skulle blivit om jag hade vågat chansa och tagit för mig på samma sätt i mitt förflutna som jag gör idag.
Det skulle kunna bli sommarens stora filmsuccé och tre Oscars. Fast med min tur så skulle det va ngt i klass med The Shining, lr i bästa fall The Big Lebowski. Tagning!

Ränderna går ju aldrig ur en sägs det (ja om man nu inte slutar slinga håret och låter det växa ut) så visst har jag kvar mycket utav lilla bondtösen, men nu är det upp-spiceat med en liten chili, en knivsudd mer attityd, två matskedar mer öppenhet och så sakta nedrörd tillsammans med positiva kommentarer.

Motivation och Majsmjöl

Dag 2 på termin 2 och allt lugnt. Materialkunskap och hållfasthetslära är det som gäller resten av mitt 23 åriga liv. Förstnämnda ger mig rysningar. Om ngn nämner atomer, isotoper och bindningar så vill jag bara vända mig bort och blåsa ballonger.
På hållfen så har vi en föreläsare som får den vassaste ishockeykommentator att verka tystlåten.

För en vecka sen satt jag (ännu en gång) och filosoferade om huruvida jag har hamnat rätt.
Men idag- efter lite tentaresultat, träff av klassladsen och ett bollande med vart jag faktiskt kan komma med min utbildning- så är jag faktiskt riktigt motiverad.
Jag är taggad på att räkna kraftpilar.
Istället för att plöja ngn film dunsar jag ner i soffan och bläddrar i nya mekanikboken och stryker fingret över de glansiga sidorna och känner: ja kamekaze det här är rätt.
Nu har jag ett mål, motivation och mörka maränger.
Jag ska förändra värden, bli rik, lyckad och lycklig!

Äkta magi

Senaste dagarna har jag lagt märke till att världen är liiiite vitare, liiiite vackrare och liiite mer exotisk än vad som kan va riktigt riktigt. Så som naturen med alla dessa rimfrosttyngda grenar som gnistrar och sprider ett lugn och styrka omkring sig är nog det närmaste en religiös upplevelse jag kommer.
Mycket mäktigt.


När jag cyklade hem genom min Uppsalanatt så var det som om att tiden stod still, lyckan satt på pakethållaren. Även fast det va många minusgrader ute var det ingen kyla, luften var alldeles klar och varenda yta så vitskimrande som om universoms alla mysterier var samlade i dessa kristaller.
Just ikväll är det som om all den här energin pumpat upp sig till ett cresendo som får håret att resa sig och krulla ihop sig igen.

Ljuset som sprider sig är tonerna av feérna och älvornas nynnande.
Den här vinterstunden är magisk.

2009

1 Januari 2009 va jag uppe i Kungsberget med Syster Yster och åkte
ner, ner, ner, nerför backen ner.
31 December 2009 va jag upp i Idre med lite bös och swichade ner för Carvingsvängen.
Mellan dessa dagar hände allt och inget.

Jag började året boendes i ett garage och jobbade med att skruva ihop Ikea.
Sen blev jag förälskad, vi är på stabil väg mot 1 års dagen, min underbara lägenhet och jag.

Sen kom våren och jag drog ut på Europaturné med en truck och massa spännande och udda personer/händelser/mat.
Fantastiskt att få betalt för att resa. Peeet!

Sen kom hösten och nu skulle man kunna tro att
all den kärlek du svor va evig bara dog.
För sånt är livet.

Men näej, vad som i stället kom va min Reccetid, två galna veckor som gick i rosa, gult och lila.
Uppsalas studentliv och Pollax blev min nya vardag.



Jag gick alltså från ett garage och vagabondliv till eget place och ingenjörsstudier.
Kanske är dagens väg en Death End, lr så är det helt rätt. Allt händer av en anledning, ska bli kul att se vad 2009 års bravader leder till det här året och resten av livet.

Malin är det nya Nobel

Hela Sverige flaggar idag för att jag har namnsdag. Det är skaplig respekt.
Malin ska visst komma från Magdalena och har någon gammalt kristet tjafs i grunden.
Pga av Saltkråkan blev Malin ett av 70&80talets hetaste namn att ge till de små knoddarna.
Tack ska ni ha systrar för att ni inte valde Tjorven.

Jag har en ljuskruka där det står att Malin har sinne för skönhet och omger sig med vackra saker. Hmm jag har skor som gardiner och om jag kollar ut är min vy ibland spektakulär men helt väldigt jätte mycket motsatsen till vacker.

På en Malinmugg som bor i mitt köksskåp finns betydelsen av namnet Malin.
Trofast.
Den här stämmer nog mera med mig.
Jag kan va lite nyckfull men in the end of the day så är trofast lika rätt som en smällkaramell i april.

Eller så som jag försökte förklara det till mina utländska vänner:
It means like hmm, how a dog is. Not hairy and drooling, just like a dog you know.

En redig kovändning

Jag skulle skriva en note till Fejjan med min önskelist. Såklart skrev jag inte den i en snygg spalt, utan det hela blev istället:

Eftersom Linda inte skriver ngn lista i år så ska jag ta hennes plats.
Tradition är tradition!
Ja som Sverigepusslet och inget Karl-Bertil ni vet.
Oh nu vill jag filosofera lite.

Vad är det med julen vi gillar? Julen i sig?
Näääää skulle inte tro det. Det är känslan och traditionerna.
Ta vilken jul som helst i en något medelmåtta familj/släkt/gäng, det är mängder av saker som ska hända och göras: vid rätt tillfälle, i rätt ordning. Det ger en känsla av samhörighet, oavsett hur splittrad gruppen är annars.


Jag började genast att flyta ut och spåna vidare på vad som poppade upp. Jag har saknat att skriva. Den här gången är det inte att jag ska hålla på och va så fyndig och leka runt med orden, utan bara att låta fingertopparna hoppa runt likt en kvart-i-ett-bugg utan kontroll och se vad det hela leder mig. Jag är en drömmare. Jag lever mycket av mitt liv inne i mitt huvudet. Tyvärr på många sätt, för annars skulle jag antagligen mysa i en mycket mer spännande tillvaro i verkliga livet.

Om jag ska ta och knyta ihop skorna nu så blir det med att skriva min önskelista.
Tidigare år så har jag önskat mig:
Ett jobb
Ett hem
Ett liv
Och en vit jul

I år:
En möjlighet att lagra mina drömmar och spela upp dem senare.

Siesta time.

Time for me to move on.
Move on by not moving anywhere.
For the next 3 years I'm going to be on the same spot, study and get an nice education.

Thanks for this time, make sure you enjoy and catch every opportunity that pop up.
The show must gooo oooon..!

Shitalurv, over and out!

Pimp my Place

Now I'm back in town and have the opportunity to make something about PlaceShitalurv.
Below are some projects that will keep me (and Timber) buzy for a while.

Dimmer -då mysfaktor behövs.

Göra en mindre steril kökslampa.

Gröna väggen ska förvandlas till svartatavlan

Pyssla ihop en välkomstskyllt

Kladda över tidigare klantrumpas misstag

Anpassa lampans el till 2000-talet

Igenom elden och vidare

Jag är nu hemma i PlaceShitalurv och underbara Uppsala.
Turnerandet är över.
Amerikanska släktingarna är på andra sidan pölen igen.
Allt firande av farmor 85 och SysterYster 30 är över likt en ballongsmäll.
Och jag har äntligen kunnat vila upp mig.

Att bo på 5star hotel tar på krafterna, men några dagar av total koma gjorde susen och nu är jag redo för nya äventyr.

Ikväll blir det en pöbstund på klipporna med grill och underbara Timber.
I mårrn är det ny 30års fest. Tjohoo!


Fram till jag ska brottas med kollektivtrafiken ikväll så ska jag kämpa ifatt med mitt liv här hemma, packa upp alla resväskor fulla med all skit från duschmössor till viktiga kvitton.
Sen blir det en tripp till Friskis, tänkte tampas med roddmaskinen idag.


Och som avslutning ska jag leta upp mina 100 topp bilder bland arkivet av över 7000 bilder jag klickat senaste två åren.






Timber & Dunder
en sommarkväll på Klipporna, 3 år sen

Ops Upp-sala!

I'm home!
My appartment, a rest in my own bed och some homemade food or sushi for tonight.
My needs are simple, and tomorrow I'll be ready for new adventures in el Capital.

Tjing tjing!

Neandertalar instinkt

Jag är åter igen en tränings knarkoman. Gick snabbt att hamna i det träsket igen. Började i gymmet för 4 dagar sen. Och när jag väl är där så går jag in i min egen bubbla, jag är där för att TRÄNA. Jag trökar med de trista vikterna, pumpar låren och gör mina sit ups i tron att det finns en Ben&Jerry burk vid fötterna.

Skit bra! Tills jag lämnar rummet och stapplar mot duschen och redan nu känner av träningsvärken. Men jag har ju lovat mig själv, träningsbuddyn och dig kära läsare att jag ska träna varje dag restan av touren.
Så hur som haver grät mina muskler, speciellt rumpan när jag gick mot gymmet dag två.
Men jag lurade sener och vener, för det va dags för simbassängen dag två.

För mig är simning ingen sport, det är ett transportmedel om båten sjunker. Det i kombo med att jag tycker det är så fruktansvärt trist att man aldrig kommer ngn stans eller får upp ngn fart gör att jag inte simmat sedan jag va tvungen att göra det på gympan i gymnasiet.

Så för att jag skulle överleva det hela kopplade jag på neandertalar insinkten och gav mig pyttipanna på att jag skulle simma snabbare än Herr M.
Uppdrag utfört.
Mål dag 2: 1 km
Resultat dag 2: 1.25 km

För vi vet ju alla att det är det extra efter vad som måste göras som är det roliga.
Så när jag idag begav mig ner till bassängen hade jag som mål att öka 250 m varja dag till slut nå 2 km.

Grym träningsvärk i axlar och armar, va tvungen att ringa roomservice för att de skulle vända mig under natten.
Men ska jag träna så ska jag!
BTW sa jag att jag blir jäkligt träningstokig och gillar att fightas?
Jag har iaf den egenskapen och redan idag så passerade jag 2 km linjen med ett frustande!
Städarn trotte väl att det va storsjöodjuret och gick och hämtade en harpun.

Iaf jag är pöbgrym, och på G.
Det känns bra!

Cesme

This is the view from my hotelroom.
Just outside the main entrance is the truck located. Not to bad ha?

Pump it up!

One week left before I go home to reality. Time to shape up.
Me and a fella on the tour have made a deal, a pact, a commitment, sold our souls to the devil and so on.
For the rest of the time we’re going to do some WorkOut before breakfast.

I know it won’t make much change before I get home, but it’s a start and a warmUp until I’m back in F&S and running intervals around StenStureMonumentet.

So lads, now I need your support!
* FriskisFriends: kidnap me at home and drag me to Väderkvarn.

* Nag on me that I do my push-ups

* Challenge me! you know I can’t resist a good challenge. From become the first one up the stairs to make the best football round.

And let us all sing, sing higher than at Skansen.
Sing with me: GÖR SOM TRÄSKET, RÖR PÅ FLÄSKET